Så var det klart. Tillslut. Observatoriemuseet på Brunkebergsåsen i Stockholm, vilket legat i malpåse i flera år, öppnar igen. Igår tillkännagav Kungl. Vetenskapsakademiens sekreterare Göran K. Hansson i ett pressmeddelande, att man tillslut hittat en köpare till fastigheten. Dessutom har man hittat en partner som är villig att driva museiverksamheten vidare.
Observatoriet har anor. Uppförandet påbörjades ett tiotal år efter att själva Akademien grundades 1739 och observatoriet kunde invigas 1753. Vid tiden var det en av rikets mest påkostade vetenskapliga institutioner. Och dessutom en av de viktigaste. Det var observatoriets astronomer, som genom det så kallade almanacksprivilegiet, höll ordning på tideräkningen. Under över två sekel var det också här man producerade den tid som visades på våra klockor, först lokalt för stockholmarna, och med den borgerliga tidens införande 1879 för hela riket. Utöver detta bedrev förstås Akademiens astronomer vetenskaplig forskning i vanlig ordning.
Under 1700-talet låg observatoriet fortfarande i Stockholms utkanter. Men staden växte och kom med tiden att omsluta Brunkebergsåsen helt. Som en följd av detta fick man växande problem med ljusföroreningar, störande vibrationen etcetera. Till slut hade det gått så långt att observatoriet i praktiken var obrukbart för astronomiska observationer. Problemet löstes genom en större donation från Knut Wallenberg med hjälp av vilken Akademien kunde bygga ett nytt observatorium på Karlsbaderberget i Saltsjöbaden. När den nya anläggningen invigdes 1931 lämnade astronomerna i princip det gamla observatoriet, samtidigt som Akademien sålde lokalerna till Stockholms stad.
Därefter har lokalerna inhyst en lång rad hyresgäster – bland annat har Stockholms amatörastronomer från 1964 disponerat den stora kupolen liksom det så kallade magnethuset. Museet dröjde emellertid, och det var genom insatser av Stiftelsen observatoriekullen som verksamheten kunde starta 1991. I ett senare skede köpte Akademien tillbaka byggnaden, då med uppdraget att fortsätta att driva museiverksamheten. Ansvaret har sedan dess legat hos Centrum för vetenskapshistoria, vilket är en av Akademiens institutioner.
Men som vi rapporterat om tidigare fick Akademien svårt att få ekonomi i verksamheten, och 2013 togs helt sonika beslut om att lägga museet i malpåse. Professor Karl Grandin, föreståndare för Centrum för vetenskapshistoria, berättar för Populär astronomi att man sedan dess kämpat hårt för att hitta en ny huvudman för museet, och för att rädda verksamheten för framtiden. Flera olika alternativ har varit på förhandlingsbordet.
Och nu har slitet tillslut burit frukt. Sedan en tid har man fört förhandlingar med Skolfastigheter i Stockholm, ett kommunalt bolag med ansvar för stadens skolor, och den 21 februari tog Akademien beslut om att godkänna försäljningen. Det blir alltså Stockholms stad som tar över ansvaret. I ett inslag på SVT berättar skolborgarrådet Olle Burell (S) att staden har ambitionen att driva verksamheten vidare och att man vill att de ska få fortsätta att tjäna som en mötesplats för skolor och vetenskap. Han svävar dock lite på målen om när det öppnar igen – i bästa fall blir det redan i höst. Ansvaret för den innehållsliga delen av verksamheten, det vill säga själva museet, kommer att vila på Vetenskapens hus, ett samarbete mellan Stockholms universitet, Kungl. Tekniska högskolan och Stockholms stad.
Karl Grandin är lättad och glad nu när museet är räddat:
– Det känns jättebra. Det har varit en både arbetsam och frustrerande process, och det känns skönt att den är i mål. Jag har också stort förtroende för Vetenskapens hus, och är övertygad om att man kommer att kunna fylla museet med spännande verksamheter.
Se våra tidigare inlägg: Observatoriemuseet läggs ner vid årsskiftet och Observatoriemuseets framtid utreds: ny arbetsgrupp har ett ”kolossalt viktigt” uppdrag från vintern 2013-14.
