Alla snackar om Jupiter, och även om de inte gör det så borde de, för i sanning är det en imponerande planet. Inte bara är Jupiter en praktfull syn där den följd av Saturnus paraderar över himlen under våra allt ljusare nätter; inte bara är den så stor och massiv att även om man skulle kunna ta alla andra planeter i solsystemet och slå ihop dem till en enda, skulle Jupiter vara större och väga mer än dubbelt så mycket.
Nu visar även nya mätningar utförda av sonden Juno (NASA, forskningsartiklar i Science) på att denna solsystemets jätte hyser en och annan överraskning.
Juno, som lades i omlopp kring Jupiter den 4 juli förra året, har som primärt uppdrag att öka vår förståelse för Jupiters ursprung och utveckling; solsystemets historia och planetbildning överlag. För att få större koll på Jupiters interna struktur, penetrerar Junos ombordinstrument Jupiters ytteratmosfär för att samla in uppgifter om planetens dragningskraft, magnetfält och atmosfären på en djupare nivå och redan nu har man funnit oväntade avvikelser vid Jupiters poler.
Till skillnad från Saturnus förhållandesvis blåsiga men likväl städade poler, är Jupiters nord- och sydpoler näst intill översållade av upp till jordstora stormar, och detta är någonting som gör forskarna fundersamma.
– Vi är förbryllade över hur de kan ha bildats, hur stabil deras struktur är och hur det kommer sig att Jupiters nordpol skiljer sig från dess sydpol, säger Scott Bolton, Junos huvudforskare vid Southwest Research Institute i San Antonio i ett pressmeddelande från NASA.
– Vi funderar över huruvida detta är ett dynamiskt system; ser vi bara ett stadium, kommer det hela att ha förändrats inom det kommande året eller har de här stormarna en stabil struktur? Kretsar de kring varandra?
Ytterligare överraskningar kommer gällande Jupiters kärna. Att jätteplaneten har en fast kärna är någonting som många har förutsatt men som ingen hitintills har kunnat bevisa. När resterna av kometen Shoemaker-Levy 1994 plumsade ned i Jupiters gashölje, gick det vågor genom hela planeten och detta gav upphov till uppskattningar av att Jupiters kärna mycket väl till sin massa skulle kunna motsvara upp till 12 jordklot. Vad kärnan i sig skulle bestå av, kan vi bara gissa. Om vi förutsätter att alla planeterna i vårt solsystem bildades på samma sätt, det vill i en ackretionsskiva av materia runt solen, borde Jupiter och de andra gasplaneterna alla hysa en fast kärna av sten och metall eller sten och is, som sedan ackumulerat all den gas som på grund av solvindar inte kunnat bli kvar i det inte solsystemet. Att Jupiter då blivit störst och tyngst skulle förklaras av att Jupiter redan från början har haft en kärna som är mer massiv än någon av de andra planeternas och således tillräckligt med dragningskraft för att dra åt sig merparten av den gas som solen blåst iväg till solsystemets yttre delar.
Skall vi gå in på den mindre populära hypotesen som går ut på att Jupiter inte har någon kärna alls så måste vi förutsätta att det är en ursprunglig fast stenkärna som menas eftersom vätgas (vilket utgör den största delen av Jupiters komposition) under högt tryck börjar bete sig som metall (så kallat metalliskt väte). Skulle detta visa sig vara sant, skulle detta innebära att vi skulle får tänka om helt och hållet angående planeternas tillkomst i vårt solsystem, i synnerhet angående gasplaneterna, men nu förefaller det som om Junos mätningar av gasjättens gravitation kan förkasta båda hypoteserna rörande Jupiters kärna.
– Kärnan förefaller vara luddig, säger Scott Bolton.
Vad han menar med det kan tyckas luddigt i sig men vad det hela går ut på är att Jupiters kärna å ena sidan verkar vara större än vad man tidigare trott emedan den å andra sidan verkar vara ”delvis upplöst” om man skall gå efter Junos djupare atmosfäriska mätningar och studier av vissa områden.
Solsystemets största planet fullkomligt överöser oss med oförutsedda ting och omkullkastar mycket av det som vi tidigare har tagit för givet om den. Man skulle nästan kunna föreställa sig hur den romerska guden själv skrattar åt våra försök att klura ut dess egentliga natur, men Juno kommer envist att hålla sig kvar kring Jupiter i drygt nio månader till och under denna tid kommer vi här på Populär Astronomi att komma med uppdateringar om dess framsteg, inte minst då sonden kommer att studera Jupiters välkända stora röda fläck!
Tidigare rapporteringar om Juno finner ni här:
https://www.popularastronomi.se/2016/06/juno-ger-oss-narkontakt-med-jupiter/
https://www.popularastronomi.se/2016/09/de-forsta-narbilderna-av-jupiter-fran-juno-har-publicerats/
